Mola? japp... Jag längtar till lördag. Snälla.

Nicklas åkte ur IDOL igår. *gråter ögonen ur mig*

Istället ska jag koncentrera mig på allt skit jag ska göra nu. Skola hit och skola dit skit. Jag förstår inte hur det plötsligt kunde bli så mycket jobb. Väntade dom med allting vi inte gjorde i ettan och tvåan till trean istället? För det är definitivt inte schysst.
Eller ska trean vara såhär jobbig?
Mitt projektarbete ska förresten handla om Frankrike. Undra hur fan detta ska gå.


Ge mig en tidsmaskin tack.

På lördag ska jag få min Jens-skiva signerad. Det är iallafall något positivt.


Det här inlägget måste vara det mest random-inlägget jag skrivit någon gång. Sorry. Min hjärna är överhettad.


NewS, jag visste det. I love you.

NEWS WINTER PARTY DIAMOND kommer på DVD.
Den kommer vara 5 timmar lång. Minst.

Shit, jag börjar längta väldigt mycket nu!!!
Jag fick lust att bara gå bärsärk på tangentbordet. KJSDHBDFHBWEDNWE<RHBNASÖELIDGH ÖOSDJFNÖRW-
Ordinary Live? Det är mer än vad jag klarar av just nu. Geh.





Värsta lyckoruset flödar genom kroppen nu. Jag bara måste ha den.

Nicklas Hocker... Great success!

Och så kommer vi alla ihåg att rösta på den här grabben ikväll så att han kan gå vidare till finalen jajjemensan!



JARÅ!

Det är två timmar och tolv minuter kvar till IDOL.

Det är som att få en fet smäll i ansiktet.

Jag tar tillbaka det jag skrev igår. I alla fall den första meningen. "Allt ser ut att börja rätta till sig nu igen" ... för det skrev jag i mitt dreamyfritidohmygodvadnice-mood. Nu vet jag att det är motsatsen.

Idag var det första skoldagen efter praktiken (att praktiken tog slut är det värsta med allting), och satan vad saker kom flygande mot mig! Swoooosch!
Frankrike, fjällvandring, (Har ni hört på fan? Jag ska ut med min klass på fjällvandring redan på måndag) skolfoto, skolarbete i massor, pengar, ombokning av både massage och tandläkartid och bla bla bla bla bla bla blaaaaaaaaaaaaaah!
Åh, jag vet inte ens vart jag ska börja. Packa? Fixa pengar? Leta lämpliga saker att plocka med sig på fjället? Köpa det jag behöver till Frankrike?
Jag känner för att begrava mig under mitt täcke tills allting är över. Bara blunda och hoppas att det försvinner.
... Det är så en mes skulle göra. Jag ska försöka fixa det här. Blir jag psykstörd på kuppen får ni ta och leva med det. Jag tror inte att det dock kommer göra så stor skillnad än hur det var innan.

Jag vill gnälla. Gnälla som jag aldrig gjort förut. Gnälla så stämbanden går av i halsen på mig. Men sen kommer jag på att det i alla fall inte kommer göra någon skillnad.
Ska jag se det hela positivt? Fjällvandringen kommer säkert bli jättekul. Om man tar bort kylan, regnet, packningen, tältet, ingen dusch på tre dagar, skavsår och proviant innehållande soppa, och allt det andra som hör till.
Jag kan fokusera på... det bästa med det hela. Fast det tänker jag inte skriva här.

På lördag ska jag och Kaisa på dans. Om vi båda får tag i pengar.
Det är alltså... Riktig dans med dansband. Men det här är kanske min enda chans att få se honom. Jag vill inte sumpa den chansen.
Är det ett tecken på att jag börjar bli psykstörd redan nu?



Hej allihopa. Förlåt för min frånvaro.

Allt ser ut att börja rätta till sig nu igen. Varför? Min blogg ser okej ut,(iaf på vissa datorer...), Kaisa har kommit hem från Rom, (Thank god!) jag fick presenter av henne (High School Musical grejer, hahahahaha!), Vi tittade på två nya avsnitt av Supernatural säsong 5 och jag känner på mig att det kommer att bli det bästa, men ändå sorgligaste jag sett.
Vi såg Patrik 1,5 igår och jag har äntligen kommit till insikt vilken som är Sveriges bästa film <3, och FAN vad jag älskar Buzzer beat.  

Imorgon börjar skolan igen. Farväl kära fritid och kära helg ;___;



"Vafan säger du skitunge?!"

Jag får psykbryt... riktigt jävla psykbryt.

Nu börjar jag bli jävligt less på det här.
Jag har inte RÖRT någonting på min blogg - och ändå ser den ut som den gör?

VADFAN ÄR PROBLEMET?!

ÖH. SKITGREJER.

Jag tror min blogg har slutat fungera. Vadfan är det här egentligen? -___-

Och så var det det här med mitt immunförsvar...

Jag får ingen luft när jag andas och det känns som att jag sväljer rakblad. Bihålorna är igentäppta och så svullna att man kan tro att jag går på en kortison-behandling och mitt huvud är så tungt och värkande att jag knappt orkar hålla det uppe.

... Jag har med andra ord blivit "sjuk". En förkylning är inte en sjukdom, det är ett tillstånd har jag fått höra.
Jag är bara så glad att jag inte drabbades utav Grissjukan. För då vet jag inte vad jag hade gjort ^^;;
Hur länge brukar man vara förkyld?

***
Nu är Kaisa på väg till Rom. Lycka till till henne borta i Maffialandet.
Jag har Simon till min tjänst här i Sverige. Han får underhålla mig i en vecka. Vi får se hur länge han orkar det. 
 

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Jag hatar att vara förkyld.


Music for the peoplez!

Oh oh oh, jag bytte musik. Och det här är så jäkla mycket bättre! :D
Ljudet är lite crap, men skruva upp volymen, luta dig tillbaka och njut!

The kooks - naive.



Är det någon som känner igen den? ^.~

Är jag17, eller är jag 10?

Jag kommer på mig själv med att sitta och lyssna på soundtracket till HSM. Hur pinsamt är inte det?

From our team to yours. G-O-D-R-A-M-A-C-L-U-B Exclamation point.

Jag har nästan precis vinkat av Kaisa vid dörren så nu gick jag från glad till ett jäkla emo. Imorgon åker hon till landet där man pratar som en snedkäftad, hes maffiaboss och äter spagetti al dente.
Bitter? Jajjemen!

What am I supposed to do? Drop dead?

***
Igår hade vi vår sista kväll på två veckor antar jag att det blir. Vilket innebär = Inga filmer, ingen Supernatural, ingen Buzzer beat, och framförallt: INGET GEMENSAMT FANGIRLANDE!!!
Jag är mycket medveten om att det kunde bli den sista gången jag någonsin ser Kaisa, hon kanske blir kidnappad och ingift i familjen Bellini... och ändå så spenderade vi den sista kvällen med att titta på High School Musical 1 och 2. 
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi gör det enbart för dig Zachary Efron, okej?!
Jag undrar hur mycket killen i kassan på Videoteket garvade åt oss när vi hade gått därifrån. Jag gömde filmerna ända fram till att vi kom fram till kassan. Jag hittade dock en affisch och det lindrade det pinsamma.
"Vill du ha en påse?"
"JA TACK!"

Jag är för bitter för att skriva nåt.
Men Kaisa: Jag förväntar mig att du skriver när du kommer tillbaka till Sverige så jag slipper gå och oroa mig att någonting har hänt. Du vet hur jag är.
I love you, my fellowfangirl. Kom tillbaka snart. *mer mer mer mer love*

Supernatural oh dear god!



Men äntligen! Åh vad det här är roligt. Bloopers till säsong 4. You just gotta love it. <3

Oh my god. Är det såhär en sjuk person beter sig?

Som de flesta vet så har jag gillat Jens Pääjärvi och hans musik sen jag såg honom i IDOL 2005, inte sant?
Minns ni honom?
Han var den där killen som, trots att han tagit sig så långt i tävlingen, inte kunde sjunga särskilt bra, och han som alla tyckte var en talanglös sopa.
Men jag höll aldrig med det svenska folket. Jag tyckte om hans gnälliga röst, hans norrländska dialekt och framförallt hans söta ansikte. Jag var nästan besatt.
Han åkte ut ur IDOL en fredagkväll när det var 5 stycken kvar. 5 stycken som var helt klart bättre än honom men ändå blev jag så jävla förbannad.
Skulle jag någonsin få se honom igen? Jag grät i flera dagar för att jag var så förtvivlad.
Men förälskelsen gick över ganska snabbt dock eftersom jag inte hörde någonting från honom på jättelänge.
Sen öppnade han sin hemsida och lade ut några låtar som han hade skrivit. Jag gillade låtarna, väldigt mycket. Hans röst hade utvecklats enormt och han hade växt på sig lite.
Jag köpte hans skiva på Cdon.com bara därför... och lyssnade på den febrilt i ett antal veckor.
Jag blev aldrig lika besatt av honom igen som jag var då. Men jag kan fortfarande sätta mig ner och lyssna på hans musik och gå in och titta om hans hemsida har blivit uppdaterad.
Idag är han bosatt i Sundsvall och spelar i ett dansband som heter Svänzons, som kommer att spela i Östersund den 3 oktober. Jag funderar på om jag ska gå dit och se hur han ser ut idag, lyssna på honom live en gång. Kanske tala om för honom hur galen jag var i honom på den tiden.
Kanske inte. Är det någon som vill följa med?
Det enda jag vet är jag inte finner honom lika... "underbar som fan ;__;" idag, som jag gjorde då. Han är bara Jens. En glad norrlänning. Som jag en gång hade en riktig crush på. 



Jag gick in på hans hemsida idag för att läsa hans gästbok.
(http://jensp.se/)
Jag fann det sjukaste inlägget någonsin, därav rubriknamnet.

Citerar direkt:
"Jag blir knäsvag när jag tänker på dig. Jag har sett förra veckans video ca 30 ggr nu. Den videon är speciell. Man blir kär i dig i den. Alltså när du spelar gitarr så där, så pirrar det i min mage. Jag älskar ditt gitarrspel. Jag älskar din röst. Jag älskar Dig. Allt med Dig är ju Underbart. Din personlighet verkar ju nästan perfekt. Jag skulle tro att den är det! Jag är inte kär, Jag är besatt! Alltså, inte sjukligt, utan bara otroligt besatt av Dig! Varje gång jag ser videon så får jag en klump i halsen, tårarna bränner bakom ögonlocken. Det är i samma stund som jag inser att du aldrig kommer att bli min. Min kärlek blandas med sorg. Alltså varför kan inte bara jag få dig? Du fattar inte hur mycket jag behöver dig! Du fattar inte hur bra vi skulle passa ihop! Du fattar inte hur mycket jag älskar din musik! Ditt gitarrspel, Din röst, Din musikaliska begåvning! Heelt underbar! Inser du? Jag skulle aldrig lessna på sånt! Eftersom det är sånt jag lever för! Jag vet att det är det du lever för också! Jag vet att du älskar musiken! Precis som jag gör! Jag behöver dig så jävla mycket. Men du är kär. Jag förstår. Jag förstår precis. Jag är inte dum, jag vet såå väl hur det är. Jag är ju kär i dig damit! Men vad ska man göra? Du har den du är kär i. Har jag dig kanske? Vet du hur det känns? Att vara så kär, så att det känns som om hela din värld kretsar kring den personen? Ja, du kanske vet. Men hur känns det då i fall du inte får den personen? Hur känns vetskapen om att du ALDRIG kommer att få den? Det känns fan inte bra, kan jag tala om. Men du behöver ju inte bry dig. Alltså verkligen inte. Det är faktiskt inte ditt problem. Men du ska ändå veta att DU ÄR MITT LIV. Jag älskar dig så ootroligt mycket! Du förstår inte, men du är ALLT för mig! Din musik gör mig lycklig! Jag vet att det inte är bra för mig att bli så kär, eftersom jag aldrig kommer att få dig. Jag kommer ändå bara bli deprimerad. Jag är deprimerad nu. =/ . Alltså jag veeet att allt är mitt fel! Jag bara lurar mig själv. Jag måste inse att jag måste sluta. Måste inse att det är lönlöst. Att det spelar ingen roll hur många gästboksinlägg jag skriver här. Du kommer ändå aldrig att älska mig. Du kommer ändå aldrig att SE mig. =/"
... Får jag påpeka att hon har skrivit flera exakt likadana inlägg?

Jens svar: "Till underskriften 16 år: Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag är tacksam för att jag gör dig glad. Men du, precis som du säger (och jag vill bara vara ärlig) tror jag inte att det någonsin kommer bli "vi" men det innebär ändå inte att jag inte bryr mig om dig. Jag ägnar alltid en tanke åt alla er som ger mig mitt stöd. Det är ju för eran skull jag gör detta, för att ni ska få njuta (hoppas jag i alla fall) av min musik. Försök att ta dig förbi dina svårigheter och betrakta mig som det jag är, en vanlig kille som kan en del om musik. Jag kanske inte alls är så fantastisk som du tror. Hur som helst, det jag ville ha sagt var, som du säkert förstår så kommer du och jag aldrig att bli "vi", jag har en flickvän som jag älskar väldigt mycket. Men det innebär inte att jag inte kan vara din vän."

Jag är på väg att börja garva. Jag tycker synd om honom på ett sätt, och den andra sidan av mig vill bara garva rätt ut.

Lemon no Tokimeko... Nej Rosina, du är fan inte bra.



Vilket freak. Vad mer ska jag säga förutom det?

Jag skulle ALDRIG ställa upp i IDOL och sjunga en låt från en animé med en tillgjord "japansk flicka" röst.
Inte för att jag någonsin skulle ställa upp i IDOL överhuvudtaget, men ni fattar vad jag menar...
Det som var mest lol med det här klippet får man tyvärr inte se, men Anders Bagge säger "Hej jag heter Anders" på japanska, och hon svarar "Trevligt att träffas, jag heter Rosina"
Och det var så jävla tard så jag var på väg att spy.

ÖÖÖÖÖÖHHHHHH *retard*

Jag är så sur att inga citroner kan mäta sig i surhet.

En vanlig onsdag.

Jag har gjort en ny upptäckt: Familjens katt gillar att ligga på min vita, tronaktiga skrivbordstol och matas med små bitar av choklad.

Ska det vara fint så ska det. Det är ju inte för inte som vi brukar kalla henne för prinsessan ibland.

***

Det står om Tokio Hotel i Lilla ÖP idag. Jag funderar på att bränna upp tidningen och sen sprida askan någonstans där jag inte ser den.
Jag sitter faktiskt och lyssnar på deras låt "Monsoon" via YouTube, men jag kan faktiskt inte fatta folks hysteri med Tokio Hotel. Ärligt talat.
Är han en kille? Är han en tjej? Är han båda?
Vad är det som är så speciellt med dem? För jag mår illa bara jag hör namnet.



Oj.

Patrick Swayze dog igår. Att han var sjuk visste jag om. Men att det gick så snabbt.
Stackaren.


Woop W00p w0000000p!

WOOH, IDOL IKVÄLL!!!

Trash yourself! Men börja med att sova en stund.

Nu ser mina naglar ut på det där sätter som jag verkligen avskyr. Avskavt nagellack, trasiga nagelband och olika längd på dem.
Jag känner mig så jävla trashig. Det här är inte okej!
Nej, nu ska det fixas fixas.

... Jag kommer inte lyckas, för jag brukar tappa tålamodet efter en halvtimme.
Och då har det inte ens torkat än.

***

Har någonting spännande hänt idag Maria?
Nej!  Jag är alldeles för trött för att tänka.
Det enda jag vill göra är att duscha och sen sova.
Men nej just det... jag kan ju inte somna. Jag vet att jag skrev "vaknar tre gånger under natten"... och det skrev jag för att jag faktiskt lyckas somna till slut, fast way efter läggningsdags. Men det kanske ni fattade. Och sen vaknar jag igen. Kollar på klockan och får panik.
"MÅSTE.SOMNA.NU!"
Man ska inte tänka så. För då somnar man inte.



Och jag känner att alla bryr sig om mina sömnproblem. Jajjemen :)




Ett långt och färgsprakande inlägg...

... kommer någon dag då jag faktiskt har börjat kunna sova ordentligt på nätterna igen.

Det är sant. Hur trött jag än är när jag går och lägger mig så kan jag inte somna. Vaknar tre gånger under natten och tittar på klockan. Klockan ringer just precis då jag har kommit in i min djupsömn.
Gissa om jag har framträdande ringar under ögonen?

Det är nu det är dags att citera fight club.
"When you have insomnia, you're never really asleep... and you're never really awake."
Fortsätter det såhär i flera nätter till tänker jag använda det där citatet som motto.

Min hjärna är gröt.

Aj..

Jag fick ett papercut i fingret och håller på att förblöda.
Jag hittade inga plåster, och det finns ingen hemma som kan trösta mig :(


Jag sitter framför datorn och äter en tallrik med nudlar.
Det känns lite hillbilly-style sådär.





Conclusion?

Jag börjar älska min praktik. Nej, jag skojar inte.

Känner på mig att jag kommer bli ledsen sista dagen. ;__;

Jag... sjunker lägre och lägre.

Det är kul och lite pinsamt hur mycket man kan offra sig för en person som man gillar.

... Jag pratar självklart om valet av filmer jag såg i helgen.

Först: 17 again. (Den har jag absolut inget dåligt att säga till om dock!!!)
Sedan blev det värre...
High school musical 3 och Hairspray.

Jag kände mig så jäkla pinsam när vi satte igång HSM3 klockan 11 i lördagskväll.
Jag skrattade till den grad att jag knappt fick luft, min mage exploderade av smärta och meningen "jag orkar inte med mig själv" flydde från mina läppar ett antal gånger under filmens gång.
Men jag överlevde!

... Att Zac faktiskt är en bra skådespelare och väldigt söt gjorde filmen sevärd. 
Stena mig inte för den fjortiskommentaren, snälla.

*
Hairspray då?!
Fyfan vad jag garvade åt åsynen av John Travolta i klänning. It fucking made my day!






Sysselsättning? = 0%...*??? Fuck.

I brist på annat att gör i några timmar så hade jag tänkt göra en liten videolista på sånt som jag lyssnade på när jag var liten, men alla användare på Youtube har gjort så att man inte får bädda in deras vidoes.
Så... det här är det enda jag kan bjuda på. Och det är riktigt skitdåligt.



Las Ketchup - The Ketchup song.
Jag dansade varenda rast till en låt med ett påhittat språk. Det är så barndomen ser ut antar jag.

Äh, jag sticker och läser Zac Efron-skvaller och tittar på IDOL auditions istället!

Ge mig blommor och choklaaad så blir jag genast jätteglaaad!

Det är alltid gulligt att ge presenter till sina idoler, eller hur? :)
Gulliga och klichéiga presenter, som nallar, blommor, tröjor, godis, skivor, fanböcker, är ju alltid kul att ge bort, men ibland kan nog fans tycka att det börjar bli lite tråkigt att alla ger bort samma saker och då gå ett steg längre, men då kan det gå liiite för långt istället...  då undrar jag - är det verkligen fans, eller är det bara fullblodiga psykopater?
Jag skulle vilja vara lite originell om jag fick chansen att ge bort någonting, som det här exemplet: Zac Efron fick 10$ i ett kuvert tillsammans med en lapp av en tjej en gång. "Eftersom du inte kan gå ut utan att bli igenkänd så får du 10$ av mig att beställa pizza för istället."

Psykopatbeteende då:


- Danny fick en riktigt stor morot utanför sitt hus med en lapp det stod "HAHA HAHA HAHA HAHA HAHA" på.
- Erik Segerstedt har fått köksgrejer av sina fans, bland annat köksknivar.

***
What are you gonna say liksom?

Är det okej att ge presenter till sina idoler, oavsett vad det är? Vad är egentligen en lämplig grej att ge till sin idol?



Good news!

Supernatural hade premiär igår, OH MY GOD!!!
Jag var fast inställd på att det skulle börja den 10:e... Jag måste ha tappat några skruvar när jag hade idrott sist. Jag har nästan längtat ihjäl mig, och nu ska jag få se det igen. På ett sätt önskar jag dock att jag hade börjat titta när säsong fem var avslutad, för då hade jag inte behövt vänta en vecka på varje avsnitt.

ÅH.

Kommer Supernatural hit? Gör det det?
GÖR DET DET?!




Nu ska jag och Kaisa påbörja vår filmkväll.
Jävligt sent påtänkt, men det är inte mitt fel att det tar tid att bränna saker heller!

HELG! I like.

"Grattis, du är sämst hittills"

IDOL 2009 har dragit igång! Som jag har längtat.
Jag tycker att auditions till IDOL är i stort sett det roligaste jag kan se på tv.
Vilket innebär att jag sitter bänkad framför TV:n klockan åtta varje kväll. Skrattar, ryser och förvånas över människor.
Jag har hittat några värdiga kanditater som jag gott tycker kan gå vidare till slutfinalen. Nu ska jag bara be att dem klarar sig så långt.
Hoppashoppashoppas.
Niclas är en värdig kanditat.
Jag tänker inte lägga upp resten av de jag tycker ska gå vidare, det får vara en hemlis ^-~



Och det här är bara så jävla roligt.

Sorry Zanessa, men jag gillar verkligen inte era filmer ni gjort tillsammans.

Jag ursäktar min mobilkamera, den funkar när den vill funka.
Jag ville bara säga... DET HÄR ÄR ÖVERALLT!!!
HSM vart jag än tittar. Jag förstår verkligen inte.


Att ha börjat på praktik igen.

Ända sedan jag började på Gymnasiet så har jag hunnit med fyra APU-perioder. Jag är inne på min femte nu, och gör den på Lillsjöskolan. Bringin' back some old memories.
Min gamla lärare Helene är exalterad över att ha mig där, och jag känner mig ganska tillfreds själv om jag får säga det.
Det är massa lärare som känner igen mig vilket är helt sjukt! Hur många år sedan var det jag gick på Lillsjöskolan liksom? Sju år.
På sju år hinner det komma och gå en hel hög med ungar, men ändå så kommer dom ihåg mig... oss kanske jag borde säga.
Jag tror dock att det är skillnad på högstadielärare och låg-och mellanstadielärare. Högstadielärare får nog stå ut med en massa skit dagarna igenom, så dom vill helst låta åren gå förbi fort, medan låg-och mellanstadielärare faktiskt får se barn utvecklas och växa upp. Kanske är det därför som låg-och mellanstadielärare(känns som att jag skrivit det där ordet nog många gånger nu)faktiskt inte bara kommer ihåg ett namn, utan även hur den personen var i skolan och som person.
Det var till och med en lärare igår som blev jätteglad över att se mig och sa att jag såg likadan ut nu som då... men jag kommer inte ihåg att jag haft henne!
Det är sjukt. Sjukt. Sjukt.
Dom kommer ihåg mina bröder, och dom gick där för ÄNNU längre sedan.
Jag blev så glad när Jessica och Helene satt i fikarummet och pratade fint om mina bröder.

Men iaf!
Jag ska befinna mig i 3B's klassrum i tre veckor framöver.
Vi får se hur det slutar.


Nu ska jag försöka sammanställa en önskelista till jul. (Måste börjas i tid)
Och klockan sex är det möte på skolan för min framtida Frankrike-resa.
Jag börjar få panik över det nu. Vill jag ens åka längre? Jag tror inte det ;__;




Hissa och dissa.

Och min hissa-dissa lista fortsätter. Jag kände att det kunde vara lite roligt att skriva listor som omväxling.

Maria hissar:
- Zac Efron!!! X'D
- Mina nya bokmärken jag fick av Kaisa idag.
- Böcker som man kan sträckläsa för att dom är så jävla bra.
(Twilight, The book thief, Battle Royale...)
- Björnbärsdryck.
- Känslan som infinner sig efter ett träningspass.
- Drömmar. När dom är bra det vill säga.

Maria dissar:
- När klockan ringer för tidigt på morgonen.
- Att köpa presenter till folk. Det är inte det att jag hatar själva grejen att köpa presenter, jag blir bara så jävla rädd att personen inte gillar det den får.
- Att vilja ha ny musik och böcker, men inte hitta någonting!


Kiss kiss!

Den här låten kommer ni väl ihåg?


Höja och sänka, uppåt och neråt, älska och hata, risa och rosa, smeka och piska, hissa och dissa.

Maria hissar:
- Solsken. (Tyvärr är det inte mycket av det nu...)
- Supernatural!
- Jared Padalecki :)
- Ben&Jerry's!
- Nya kläder.
- Filmer och musik som får en att må bra i själen.
- Vattenmelon.
- JE!
- Michael Jackson. 
- Aqualina - Pink sugar.
 
Och Maria dissar:
- Vintern som är på väg. Är det någon som faktiskt gillar konstant mörker i ett halvår?
- När pengarna tar slut.
- När chipsen tar slut före dippen. (LOL)
- Foundation på läppar.
- Skitigt hår.
- Mat som badar i fett.
- Takida!
- När Simon har popcorn i micron för länge så det luktar bränt i mitt rum.
- Träningsvärk.
- Avskavt nagellack.

Jag har så dålig fantasi att jag inte kommer på mer nu, haha. Är det nån som kommer på nåt jag brukar prata om ofta? X'D

*

Istället lägger jag upp en fil på min favoritlåt för tillfället. Bob Dylan - Knocking on heaven's door.


"It's creepy, isn't it?" "A litttle bit..." "I mean, she's so old..."

Allt blev verkligen mycket bättre igår, precis som jag hade förväntat mig.
Vi såg Step brothers (jag skrattade nästan ihjäl mig), och 17 again.
Och nu tänker ni säkert allihopa "ZAC EFRON, ÄR DU SERIÖS ELLER?! -____-" ... och det tänkte faktiskt jag också när Kaisa skaffade filmen. Jag sa ärligt talat i början "fan vad jag känner mig töntig".
Ända sedan jag gjorde misstaget att titta på High school musical så har jag tyckt att Zac Efron har varit en talanglös fjolla. Men min uppfattning ändrades redan en kvart in i filmen. Det är alltid så med mig, med vad det än är. Haha. 
Iaf! 17 again var så jävla rolig att jag har svårt att komma på nånting annat att säga än det. Och jag tycker numera att Zac Efron inte är en talanglös fjolla.
Herregud, jag trodde aldrig att dagen jag skulle säga det skulle inträffa.



*
*
*



När julen kommer vill jag ha den här katten i julklapp.

Det kanske blir bättre ikväll?

Lördagkväll är filmkväll. Det är standard, och det är så det ska vara. SKA.
Med chips, coca cola och en stor påse godis ska jag snart knata ner till Kaisa och sitta och softa i soffan hela natten. Eller, ja... hela natten lär det inte bli, men eftersom jag inte var hemma förrän fem i gårkväll, så kanske ni fattar galoppen hehee ^^;;

Ikväll tror jag att det blir Step brothers och Yes man (om den bestämmer sig för att funka), och antagligen Zack and Miri make a porno or something. Vi får se vad Kaisa hittar på! Det är en överraskning än så länge.

Jag tänker i alla fall kompensera för den jävla skiten jag såg igårkväll, och det kommer jag nog att lyckas med vilken film jag än ser.
För Drag to me hell måste vara den absolut sämsta filmen jag någonsin har sett. Jag slösade bort en och en halv timme av mitt liv på att se en film innehållande specialeffekter värre än på 80-talet, en oral besatthet och en massa pop-up scener.
Att den fick 7 i rating på Imdb förstår jag verkligen inte.
Jag tappade mitt förtroende för den sidan när filmen var slut.

Jag hoppas att allting blir bättre ikväll. Adjöss!

P.S: Från en sak till en annan. När jag har sågat ner på en film så måste jag tipsa om en bra film istället.. Det är så det funkar.
- I love you man -



Paul Rudd in my heart <3

Sann lycka är inte att vakna upp och veta att det är fredag. Och då har det gått långt.

Jag vaknade... och så var den här dagen förstörd.


Nedå, men det känns nästan så. Regn, kyla... bara höst. Och jag är så fruktansvärt less på det här nu, fast det knappt har börjat. Hur ska jag klara vintern?
Igår var det 20 grader varmt och jag var lycklig.
Idag är allt bara grått, blött och tråkigt och jag är... inte lycklig.

Om någon kunde ge mig en flygbiljett snarast möjligt till ett land där det är varmt 24/7 så skulle jag gladeligen tacka och ta emot.


Jag är fast i skolan i tre timmar till.
Gud bevare min själ.


Hur skulle världen se ut utan skvaller?

"Motsäger jag mig själv? Gott, jag rymmer mångfald" var det en klok människa som sa någon gång för länge sedan. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han eller hon hette, och det är ändå inte relevant.
Och nu tänker jag motsäga mig själv ganska rejält. Och jag tror inte att jag är ensam om att vara sån här...
Just nu sitter jag nämligen och tänker på att det är riktigt skrämmande att det mesta som skrivs om kändisar i tidningar världen över är totalt hämtat ur journalisters fantasi.
Och är det inte rena fantasier så har dem ofta tagit deras ord ur sitt sammanhang och snurrat till dem så att de bytt mening helt och hållet.
Varje gång Robert Pattinson och alla andra kändisar ur samma dimension öppnar en tidning riskerar de att chockeras över de halvsanningar och lögner som fyller spaltcentimeter efter spaltcentimeter. Och ofta är det ganska plågsamt att ständigt behöva stå ut med att bli missuppfattad, felciterad eller jagad av paparazzis vart man än går.
Och självklart tycker man illa om dem som sprider lögnerna. Och självklart tycker man illa om fotografer som inte kan låta känt folk få gå och shoppa eller äta middag ifred!

Ändå står jag där inne på ICA varje fredag när jag fyllt korgen med veckans stora ranson av chips, cola och godis och står och bläddrar i FRIDA, OKEJ, Klick, Fredag, veckans NU osv osv osv. Sjävklart köper jag dessa tidningar ibland, även om jag inte tar dem på särskilt stort allvar. Men nog är det kul att se A-kändisarna med dåliga hårdagar och finnar i hela ansiktet, eller hur? Eller att Kristen Stewart skulle vara gravid med Robert Pattinson, eller att Britney helt plötsligt skulle ha blivit schizofren.

Jag hjälper till och med till att sprida dessa rykten titt som tätt!
För mycket av det jag pratar om är hämtat från just OKEJ eller FRIDA eller andra tidningar som kändisarna hatar som pesten.
Visst är en del sant, men det mesta är nästan alltid bullshit.
Så var står jag egentligen i den här röran?
Kan man hata paparazzis men ändå köpa skvallertidningar?
Motsäger jag mig själv?



I love you I love you I love you I love you I love you!!!

Herregud. Det här får inte hända. Det bara får inte hända!!!
Ryo Nishikido och Tomohisa Yamashita sitter i karantän, smittade med H1N1. Med andra ord är den kallad Svininfluensa, eller grissjukan.

Jag vet inte ens vad jag ska säga. http://doramaworld.blogspot.com/ har alla uppgifter. Läs och bara läs.  
Jag hoppas dom kryar på sig snart! Om någon av dom dör vet jag inte vart jag tar vägen.


Poor babies... ;___; Nej, usch, nu blev jag ledsen. 

 

Snälla, bli friska.
I love you. <3 Ryo please... *emo*


En helt vanlig dag, en helt jävla vanlig dag, en helt vanlig jävla dag.

Det känns som att det var ett bra tag sedan jag up updaterade bloggen.
Jag är en dålig bloggare - jag erkänner! Jag antar att jag prioriterar annat före.

Idag är det i alla fall onsdag och jag har haft en sån jävla sjuk huvudvärk i två dagar att jag knappt vet vad som är in och ut längre.
Jag sökte runt för att se vad det kunde vara för någonting.. för vanlig huvudvärk har väl alla haft, en lite molande känsla som går över efter en stund. Men det är inte så den här gången. Mina två alternativ är: Migrän eller
 spänningshuvudvärk.
Symptomen för Migrän är: Kännetecknas av mycket smärtsam pulserande huvudvärk som förvärras av ansträngning. Vanligt är att värken upplevs sitta i ena halvan av huvudet och ibland vandrandes från ena sidan till den andra. Värken kommer i anfall som kan vara i allt från en halvtimme upp till fyra dygn. Många med migrän upplever en förhöjd känslighet mot ljus och ljud.
Smärta i ena halvan av huvudet? No, vi utesluter det.

Symptomen för Spänningshuvudvärk är: Det är vanligt att man har en dov, molande eller tryckande värk, ofta på båda sidorna av huvudet. Man brukar ha ont i återkommande perioder som varar från timmar till dagar.
Kronisk spänningshuvudvärk brukar medföra ömma punkter i hårbotten eller i nacken och ibland i käkmusklerna. man kan också vara allmänt trött, ha gungande yrsel, öronsus och minnes-eller koncentrationssvårigheter.
Här har vi svaret! Är det alltså det här det jag har haft i nästan två års tid? På vardguiden.se kan du läsa mer om mitt problem. Har man haft det i mer än en veckas tid ska man söka läkarvård. Heehe.

Idag har jag bevittnat: 
- Hur det är att spela fotboll på en blöt gräsplan med tjugo personer.
- Hur det är att leka pepparkaksgubbar - the reversed edition -, och hur det är att skratta åt riktigt roliga vurpor i gräset.
- Att Simon kom två timmar för tidigt till skolan för att han kollade fel på schemat. 
- Att Kaisa har tagit bort sin tandställning!
- Att jag var på min första riktiga dramalektion och skrattade nästan ihjäl mig. Folk skrattade även åt mina kommentarer. (ni vet när man sitter i ring och ska göra en saga tillsammans, och man bara får komma på en mening åt gången, och sen ska grannen snabbt som fan säga det första den kommer på?...)
Tydligen var kommentaren "han sköt den" jäkligt rolig, för aldrig har så många människor åt gången skrattat åt mig.. iaf som jag vet om.
- Hur det är att få ordet "NEJ" upptryckt i ansiktet ett antal gånger under en och samma dag. Jag tappade lusten att söka praktik ganska snabbt. Nu har jag dock fixat en - thank god.

And that's pretty much it.
Imorgon kommer mitt inlägg handla om paparazzis. Fridens!


RSS 2.0