Separationångest.

Vi flyttar och städar för fullt här hemma idag. Efter att ha sovit lite drygt fem timmar inatt, (var på Michael Moore kväll hos Kaisa! ^-^) så var jag uppe vid tio idag och började bära saker.
Vi har inte hunnit så långt, och vi vet redan nu att det inte kommer bli klart idag. Släpvagnen han ska köra ner till Uppsala är full redan nu liksom. Det fattades dock en dryg millimeter för att soffan skulle få plats. Snacka om dålig "tajming" Jag tyckte så synd om dom när dom stod ute i regnet och försökte he upp den på släpvagnen. Dom lyckades visserligen med det efter mycket slit, men då fattas det som sagt en millimeter för att kunna stänga igen den.
Jag får inte vara med och lyfta för tunga saker, eftersom "nej, akta din rygg!" tydligen är ett bra argument för att låta mig slippa.
Jag hade gärna lyft saker, men sanningen är att jag är för svag. Hah. Det vill dom inte erkänna för mig bara.
Istället anmälde jag mig frivilligt för att dammsuga upp allt damm och frigolit och kattmat som låg över hela golvet.
"Bärandet ska överlåtas til stora starka karlar" säger dom, så jag får väl lägga mig.
Jag får bära de relativt lätta lådorna, hmpfh.
Jag gjorde ett försök med att lyfta sänggaveln uppför trappan och det slutade med katastrof. Jag förstörde, och fick jävligt dåligt samvete.

Jag börjar få separationsångest nu, det är först nu som jag verkligen fattat att han kommr bo någon annanstans. Jag kommer grina ögonen ur mig när han sticker. Och han gör det dessutom så tidigt imorgon bitti att jag inte ens kommer vara vaken!
Det är aldrig kul när folk sticker till annan ort och bosätter sig där. Speciellt inte om det är folk man verkligen gillar.
Han kommer dock hem igen på onsdag för att hämta mer saker, och sen ska vi eventuellt åka ner till honom med hans kissekatter, för dom kan han inte ta med sig nu.
Men sen kommer han inte hem igen förrän till jul.. och hur långt är det inte dit då? ;__;
Nej, så blödig som jag är så kommer det här kännas så jäkla konstigt om bara en vecka. Det gör det redan nu. Bära ut hans saker från huset liksom? No thank you.

Ikväll ska han bjuda hela familjen på middag på Jack rabbit's slim. Och där ska det fotograferas!
Det är länge sen hela vår familj var samlad på ett och samma ställe. Senast var i julas tror jag.
Så det kommer nog bli ganska mysigt ikväll. Hoppas vi på.

För övrigt hittade mamma så söta bäbisbilder på mina syskon och mig idag. Jag blev helt sentimental.
Får jag ett bra tillfälle ska jag ta kort och lägga upp här.

Nu ska jag iväg och bära mer saker.
Adjöss!

P.S. Jared Padalecki är 1.93 m lång. Med mina 165 cm kommer jag se ut som en dvärg bredvid honom.
Kul.
D.S 

Kommentarer
Postat av: Kaisa

Jag vet ganska precis vad du menar. Har varit med om det tre gånger nu.. eller. Två.

Men den tredje känns inge bättre bara för att flyttavståndet var mindre.

Men man vänjer sig vid allting.



Jag kan dock säga en sak, och det är: att vara ett sladdisbarn är inte allting fun and games.

2009-08-16 @ 22:31:25
URL: http://flummishbehaviour.blogg.se/
Postat av: Kaisa

Och jag vet att jag måste rätta mig själv. För jag menade alltid*, men det kanske du hade räknat ut själv.

2009-08-16 @ 22:32:17
URL: http://flummishbehaviour.blogg.se/
Postat av: Maria

Jo, man får ju trösta sig med det, att man vänjer sig vid allting.. men det gör det inte lättare för det.

2009-08-18 @ 08:42:59
URL: http://nishikidobsessions.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0