Call me youngblood, but I ain't wasting no time going higher higher~
Ibland säger bilder mer än ord.
Jag är väldigt lycklig i alla fall, och jag tänker aldrig säga att Danny är ful någonsin igen.
Jag är väldigt lycklig i alla fall, och jag tänker aldrig säga att Danny är ful någonsin igen.
"Jag vaknade upp i Bräcke, med fyra fruntimmer!"
Kjell Junior Brolle Wallmark. Norrlänningen från Inbyn utanför Boden. Oh I love you. Jag är helt såld. Han sjunger extremt bra på skiva, och han låter inte ett dugg sämre live. Det insåg jag idag. Det var så himla coolt att se honom på riktigt, att få veta att han verkligen finns.
Jag har ju gillat honom ända sedan hans "playing with fire"-era... men Jesus vilken röst han har!
Jag smög mig längre fram i folkmasan för att kunna ta kort på honom, (insåg att från min plats så blev inte bilderna nå' bra, men sen fastnade jag där mitt framför scenen, cirka en meter ifrån honom, med en massa andra tjejer som skrek.
Det var underbart. Och magiskt. Och jag är drygt hundra bilder rikare.
Han är makalös.
Att sedan stå i signerings-kö i en halvtimme efter spelningen är ingeting jag vill göra om igen, i alla fall inte i 30 graders värme.
Men att krama honom igen skulle jag inte tacka nej till... Fast nu låter jag kanske som ett äckligt pervo, sorry Brolle. Det är för att han är Brolle... och Norrlänning... såklart. :D
*
*
Michael, jag saknar dig fortfarande. Jag kan inte sluta tänka på att du faktiskt inte finns längre. It hurts.
Jag har ju gillat honom ända sedan hans "playing with fire"-era... men Jesus vilken röst han har!
Hursomhelst, jag fick en bra plats (trodde jag ^^;;) och stod i den stekande solen och njöt väldigt förväntansfullt och när klockan äntligen slog 14.00 klev han upp på scenen. Världsvant förstås. Alla busvisslade och applåderade och han gick bara rakt fram och tog upp gitarren. Log. Log. LOG gjorde han! "Hej Östersund!"
Åh, jag dog i den sekunden. Han är ju så j-vla snygg! *-*Jag smög mig längre fram i folkmasan för att kunna ta kort på honom, (insåg att från min plats så blev inte bilderna nå' bra, men sen fastnade jag där mitt framför scenen, cirka en meter ifrån honom, med en massa andra tjejer som skrek.
Det var underbart. Och magiskt. Och jag är drygt hundra bilder rikare.
Han är makalös.
Att sedan stå i signerings-kö i en halvtimme efter spelningen är ingeting jag vill göra om igen, i alla fall inte i 30 graders värme.
Men att krama honom igen skulle jag inte tacka nej till... Fast nu låter jag kanske som ett äckligt pervo, sorry Brolle. Det är för att han är Brolle... och Norrlänning... såklart. :D
*
*
Michael, jag saknar dig fortfarande. Jag kan inte sluta tänka på att du faktiskt inte finns längre. It hurts.
