"Vi äer Tegomassu. Listen to our song - Miso soup"
"KYAAAAAAH"


Det var ett väldigt tjat innan det blev bestämt att jag och Kaisa fick åka till Stockholm.
Men jag lovar, i mina ögon är allt det tjatet värt mödan. Och den lilla stund jag fick se Tegoshi Yuya och Takahisa Masuda på riktigt. På riktigt. Utan en TV-skärm emellan.
Helt sjukt.
Jag kommer fortfarande ihåg om jag anstränger mig hur möbleringen såg ut där inne, till och med hur varmt det var.
Jag kommer ihåg hur dom såg ut, och vilka kläder dom hade på sig.
Och hur jag såg dom två meter framför mig på en scen, sjungandes och log mot varandra.
Jag stod där och höll krampaktigt i mina skivor med tårar fallande ner på kinderna. Kaisa höll om mina axlar.
Jag kommer ihåg det.
Jag kommer ihåg den eviga väntan innan, jag och Kaisa stod där... Och försökte få tiden att gå.
Bilen anlände..
Alla skrek.
Massu log som bara han kan.
Tego gjorde sin ultimata pose "Tegoshi desuuu"
Jag grinade.
När vi fick komma in, grinade jag.
Under handskakningen grinade jag.
(Massu sa "Tack" på svenska och log.
Tego hade en kall hand, men sa ett varmt "Arigatou" och log.)
När jag kom ut på gatan igen grinade jag.
Det var till och med en vakt som frågade Kaisa om jag var ledsen eller glad x'D
Kaisa: Glad... Mycket glad.

Och det var jag. Fyfan alltså.
Även fast jag var otroligt ful och hade smink i hela ansiktet, och såg ut som en panda, så var jag glad.
Glad att det var Kaisa som följde med mig, och ingen annan.

Tegomassu- Om ni någonsin kommer tillbaka till Sverige, ta med er hela NewS onegai shimasu.
Annars - så ska vi till Japan 2009. Hoppas vi ses *Önsketänkande*

Hontou ni.. Arigatou gozaimasu.


Och bara för att spamma:
JAG HAR FÅTT MINA SKVIOR!!!!!! HERREMINJE!!!!!!!