Är det dags att skriva igen kanske? -_-''
Jobbigt.
Undra hur många som läser min blogg? Jag skulle gissa att det ligger på en höft. ^^;;

Sitter i min ensamhet och lyssnar på Susumu Ueda. Soundtracket till 1 litre of tears you know. Pianomusik är fint.
Skulle egentligen ha gått och duschat a long time ago.. och sen satt mig ner och läst en massa i Harry Potter.
Men neeeej, som den datornörd jag är så var jag bara tvungen att sätta mig vid datorn. Och så klart jag fastnade jag. Typiskt mig.
Är det datorn som gett mig all konstig nack-och skulderbladssmärta?
Så fort jag vaknar på morgonen måste jag knäcka med nacken, annars gör det ont.
Sen fortsätter den processen flera gånger om dagen. Börjar kännas som en tvångstanke. Men gör jag det inte får jag ännu mer ont, och det vill jag absolut inte ge mig själv.

Idag har varit en alldeles.. kass dag.
Det började bra dock, vi fick en ny lärare i Barn, Kultur, Fritid, och jag fick tillbaka resultat från mina praktik-uppgifter.
Strålande.
MVG. ^-^
.. Woohoo!!!
-_-
Det är iofs bra med det. Men det var inte lika kul att resten av klassen blev "sura" på mig för det. "Ååååh. Hur mycket har du smörat för lärarn då ditt skev?"
Speciellt en, som alltid måste ha MVG, men som "bara" fick VG gav mig världens suraste blick.
Liksom vafan?
Det var ju inte som att jag personligen hade gått fram till min lärare, bönat och bett om att "Andeeeeeers, snälla ge mig MVG, jag kommer ramla ihop och dö annars".
Det bara hände.
A coincidence liksom.
Men det fattade väl inte hon. Dumma fan. x'D

Sen sög resten av dagen.. PISS bokstavligt talat.
-10 ute.
Och vi skulle gå på en lång promenad, upp för en lång jävla backe för att komma till stället vi skulle till.
Och det var jobbigt. Kallt. Jobbigt.
När vi äntligen kom fram efter en halvtimmes gång (som kändes som tre timmar minst) kunde jag inte känna mina ben. Som om jag mystiskt och plötsligt hade blivit förlamad. Det är ett under hur jag lyckades stå. ^^;;
Sakta men säkert började känseln komma tillbaka såklart, men den där stickande känslan efter att benen varit som djupfrysta fiskpinnar är inte rolig. Det liksom... bränner, som om myror kryper runt där inne med tändstickor och försöker tända eld på varenda nerv.
Säkerligen skrattar dom också.
Dumma myror.

Och det vi skulle hålla på med..Herregud.
Var det ens lönt att vi gick dit?
Ne. =)
Estetisk verksamhet. Vad fint det ska låta.
Vill du veta vad vi egentligen fick göra? Vill du det? Är du säker på att du vill det??
Kej' ... Här kommer svaret..
Gör dig beredd nu då..

..Nu kommer svaret:

... Rita skisser till.. KORGAR!! x'D
Och tanten såg ut som en rumpnisse.. Med en stor potatisnäsa.
Jag satt seriöst och undrade om hon verkligen kunde se någonting med den i vägen. Hemska människa. Säg inte så.
MEN SERIÖST!
Tänk dig själv en rumpnisse, och så har nån slängt en potatis rätt i nyllet på den?
Tro fan att jag garvade inombords x'D


Lika bra att jag erkänner..
BÄST på att rita korgar, inte sant? x'''''''''D Vafan, åttan är inte ens rak. X'D
Och nej.. Jag är absolut inte alls inspirerad utav Kanjani8's "Eito Rangers"
Inte jag heller. O_o Vad är det du påstår? *Vissel*'

För övrigt äger 47 arsle. Men hur gick den där låten jag blev kär i?
Precis som Never Ending Wonderful Story <'3

Nu tänker jag lyssna sönder Ohkura's "Mamoritai"
Damn..
Den pojken kan sjunga. :*

Nya ne~