Jag gick och lade mig runt halv tre igår, fast jag var medveten om att jag hade tid hos tandläkarkäftis dagen efter. Klockan åtta på morgonen. Det är lite svårt att sluta titta på Supernatural när man väl har börjat.
Wow. När var senaste gången jag var uppe klockan sju på morgonen egentligen?
Jo, när det fortfarande var skola. Jag ryser av bara tanken på att skolan börjar om mindre än en vecka.
USCH! USCH! USCH!

Iaf, klockan ringde... ögonen gick i kors... jag klev upp ur sängen motvilligt och drog upp persiennerna, och vad möts jag av? Regn.
Ett ihärdigt regn smattrade mot rutan och mot marken. Jag kände för att begrava mig under täcket igen och sova bort dagen. Men sen kom jag på att det kostar pengar om man utebliver från en tandläkartid. Så vad gör man om man absolut inte vill betala 100 spänn för att stanna hemma?
- Går ut i regnet med ett paraply och sätter sig i Dödens väntrum helt enkelt.

Sanning #1 om mig: Jag hatar verkligen att gå till tandläkaren!
Tänk dig själv!! Du ligger helt hjälplös på en stol medan en man/kvinna står och petar i munnen på dig med en massa vassa verktyg. Jag skulle inte vilja vara den som retar upp dom. ^^;;

Jag blev plågad under en halvtimme. Det värsta med allting är blodet. Och de vassa plastbitarna dom envisas med att stoppa in i munnen på en. Man har ju en fet plastbit i munnen och så ska man bita ihop för att en bild ska tas.
MEN MÅSTE DET GÖRA SÅ JÄVLA ONT?! T____T
Jag får panik när jag har den där i munnen, inget skämt.
Efter att hon hade tagit bilder började hon peta med en jävligt vass grej på, mellan och bakom mina framtänder och därför också på tandköttet. Jag såg i den lilla spegeln ni vet, hur blodet började sippra fram. Jag trodde jag skulle svimma... och så den där smaken. Smaken av mitt eget blod.
Fast sen tänkte jag att det är förmodligen sådär det smakar om man får en smäll på käften.
Och då försvann också den tanken. "Jag skulle bara vilja veta hur det känns".

Det värsta tandläkarminnet jag har är när jag skulle dra en tand för ett antal år sedan.
Jag saknar fyra tänder i min mun för att det inte skulle komma upp några nya under mjölktänderna. Därför har jag det jävligt glest mellan tänderna också. Tandläkaren sa att dom skulle växa ihop, men han sa inte hur många år det skulle ta.
Men anyway! Jag skulle dra en tand, och jag kan inte ha varit mer än 10-11 år.
Tandläkaren lade bedövning, precis som det ska göras. Jag försökte bara koppla bort tanken på att han skulle in i min mun och rota med en stor äcklig tång, och blundade.. Gjorde andövningar för mig själv. Jag trodde att det hela gick jättebra, men vad tror ni händer?
Gubben glömmer bort att titta efter om bedövningen har börjat verka innan han börjar knäcka tanden fram och tillbaka. Jag känner hur det knakar i hela huvudet, jag känner hur en tant lägger händerna runt mitt huvud och håller fast mig, och jag försöker skrika, men med så mycket slangar och grejer i munnen så var det inte det allra lättaste.
Jag vill misstänka att han såg att mina händer och fötter krampade ihop i det ögonblicket, för han slutade ganska snart efter det och väntade en stund till. Det gick ju bra till slut - men jag drömmer seriöst fortfarande mardrömmar om det där. Och jag blir lika rädd varje gång jag går till tandläkaren för att jag har den där skräckscenen i färskt minne. Bara massa lod och en ihållande smärta.




Är tandläkare sadister innerst inne?