Ohisashiburi desu ne~
Jag har inte skrivit på år och dagar... och jag har egentligen ingenting att säga heller.


Kaisa åkte från Östersund igårkväll, lämnade mig kvar här, ensam. I skit-Sverige. Japan ska hon resa till. Landet med det underbara folket, den underbara maten, den fantastiska agenturen. Hela mitt liv.... Men inte jag, för jag fick inte följa med. Hon är där. Två och en halv vecka. Lever livet.  In the land of Johnny's god damnit!
Jag kan se hennes glada, kvävda skrik framför mig när hon ser de gigantiska affischerna på NewS, går förbi shoperna där de säljer goods. Johnny's överallt.
Och jag är inte ens där och får dela den känslan med henne.
It's totally not fair.


Och det är inte en enda jävel som förstår hur jobbigt detta är för mig.
Ingen alls.
Det är precis som att klockan stannade i den sekunden jag fick beskedet. Och mina drömmar har blivit rätt... krossade.

Jag saknar dig Kaisa. Redan.

Blir det någonsin Japan för vår del?