Rapport från första dagen i huvudstaden.
Tillbaka till regniga Norrland igen, och vet ni vad det innebär?
NORRLÄNNINGARNA HITTADE FAKTISKT!!! :D
På kvällen när vi kom fram hittade vi till Drottninggatan med vår B:iga karta. Vi gick och kollade lite smått i affärer först, tills vi kom fram till Sergels torg.
Där hittade vi Michael Jacksons minnesplats. Jag blev verkligen så glad av att den fanns kvar när vi kom dit en vecka försent. I Östersund finns det absolut inte ett skit om eller för honom, så hur ska vi fans kunna uttrycka vår saknad?
På en stolpe hade alltså folk satt upp fina bilder och dikter. Framför stolpen låg ett stort antal, tyvärr, halvruttna rosor och utbrunna stearinljus.
Jag fick blandade känslor när jag såg hans minnesplats. Ena delen av mig blev otroligt glad över att se folks engagemang. Den andra halvan av mig skrek av förtvivlan. Jag blev tårögd och fick en klump i halsen.
Vi stod där en stund och tänkte fina tankar om honom. Det kändes bra att visa att sin saknad.
Efter att vi hade tagit kort och ätit sunkig middag på Burger King så gick vi tillbaka till lägenheten, trötta och äckligt mätta för att sova.
Redan dagen efter visste vi att det var slut på sovmorgonar den veckan. För hos Kaisas syster där vi skulle bo höll dom nämligen på att riva ut hela köket. Och hantverkarna började tidigt på morgonen.
Tur för oss var väl det.
Upp och hoppa! som dom brukar säga.
NORRLÄNNINGARNA HITTADE FAKTISKT!!! :D
På kvällen när vi kom fram hittade vi till Drottninggatan med vår B:iga karta. Vi gick och kollade lite smått i affärer först, tills vi kom fram till Sergels torg.
Där hittade vi Michael Jacksons minnesplats. Jag blev verkligen så glad av att den fanns kvar när vi kom dit en vecka försent. I Östersund finns det absolut inte ett skit om eller för honom, så hur ska vi fans kunna uttrycka vår saknad?
På en stolpe hade alltså folk satt upp fina bilder och dikter. Framför stolpen låg ett stort antal, tyvärr, halvruttna rosor och utbrunna stearinljus.
Jag fick blandade känslor när jag såg hans minnesplats. Ena delen av mig blev otroligt glad över att se folks engagemang. Den andra halvan av mig skrek av förtvivlan. Jag blev tårögd och fick en klump i halsen.
Vi stod där en stund och tänkte fina tankar om honom. Det kändes bra att visa att sin saknad.
Efter att vi hade tagit kort och ätit sunkig middag på Burger King så gick vi tillbaka till lägenheten, trötta och äckligt mätta för att sova.
Redan dagen efter visste vi att det var slut på sovmorgonar den veckan. För hos Kaisas syster där vi skulle bo höll dom nämligen på att riva ut hela köket. Och hantverkarna började tidigt på morgonen.
Tur för oss var väl det.
Upp och hoppa! som dom brukar säga.
Kommentarer
Postat av: Kaisa
Fina och fina var väl inte bilderna. Men dom visade saknad... Vilket var en hel del finare =)
Synd att inte Östersund hade nåt sånt där som sagt.
Kanske skulle fixa't det själva.
Postat av: Maria
Fixa en egen tycker jag låter som en extraordinär idé!
Trackback