Jag har egentligen ingenting positivt att skriva känner jag. Jag är så arg så det kokar i hela mig.
Men... Jag ska försöka skriva någonting bra.


Jag och mamma var iväg på en föreläsning i onsdags. I tre timmar satt jag helt lamslagen och bara tog in allting föreläsaren hade att säga.
Pelle Sandstrak är en man som verkligen är värd att uppmärksammas. Redan som liten styrdes hans liv av ett impulsivt beteende kombinerat med oväntade ljud och avancerade ritualer - ritualer som kan få vem somhelst att tappa orken till allting.
Familjen sökte hjälp överallt, men ingen kunde ge någon förklaring till varför Pelle inte klarade av att skriva x,y, eller z, och varför han sa att det var fiskmåsen som tog hans prov, när han egentligen hade kastat ut det i havet för att han inte ville att hans mamma och pappa skulle ta i provet fullt med x,z,y och dö.
Ingen kunde ge någon förklaring till varför han plötsligt fick för sig att säga "katrinplommon är gott" när han lämnade rektorsrummet. Ingen kunde förklara varför han inte klarade av att folk åt äpplen eller morötter i närheten av honom.
Pelle klarade sig därför igenom sina ungdomsår genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men invändigt kände han sig som en fullkomlig jubelidiot.
I vuxen ålder drogs hans beteende honom ännu längre ner. Det tog timmar för honom att passera dörrtrösklar, att duscha, att gå på toaletten. Han flyttade in i en övergiven Chrysler och levde på revbensspjäll och juice i flera månader. Han fick smutsskabb och tappade sina tänder. Hans tvångstankar drog honom längre och längre ner. Sedan började han ta droger, amfetamin. Allt för att lugna ner sig.

En dag fick han beskedet "Du har Tourettes syndrom utan andra inslag" av en läkare. Och då gick det upp ett ljus för honom. Fanns det fler som han?
(Det här lät mer som en handling det...)

***

Trots allt han gått igenom så kan man inte se några spår av före detta drogmissbruk eller något annat på honom. När man ser honom ser man inte ticsen, mer än när han ska visa hur han betedde sig. Jag antar att jag inte konentrerade mig på dem. Jag beundrar honom väldigt mycket efter den där föreläsningen. Jag är i full gång att läsa boken, och jag älskar det faktum att han blandar tragiken med humor. Det är väldigt viktigt, och så grymt bra. 
Jag kommer sträckläsa de här 425 sidorna och tänka på vilken trevlig, stilig man det var jag träffade på folkets hus. Och dessutom fick en kram av, trots att han gärna håller avstånd från människor.

"Jag har 97% handikapp, och 3% hopp. Säg aldrig att du är 100% frisk, för då finns det inget hopp.
Efter tio års kognitiv beteendeterapi så är jag frisk - så frisk som jag vill bli."
- Pelle Sandstrak.