Si c’était l’amour, si c’était toujou-ou-ours, on ne saura jamais pour toi et moi~
Haha! Jag hittade ett gammalt papper instoppat i ett block när jag letade efter mina franska-anteckningar. (Som jag INTE hittade :@....)
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett kärlekskrankt "brev"... det är skrivet någon gång för typ ett halvår sedan. Och det är ganska gay. Men men.
"Jag trodde nog faktiskt att det skulle bli något av det hela. Men sen avslöjade jag att jag gillade dig. Du kände inte detsamma. Allt var över, trodde du och de andra.
Men fast jag försökte glömma dig, din karaktäristiska näsa, dina ögon, ditt breda leende, ditt lite hoppande sätt att gå, kunde jag inte. Jag kunde inte glömma dig.
Det är så längesedan nu. Det var aldrig något, och det är nog det som är det värsta. Att jag saknar något så otroligt, fastän det egentligen aldrig hände.
Varje kväll ligger jag med öppna ögon, tittar rakt upp i taket och försöker sova. Jag kan ligga på mitt rum i min säng och bara tänka på hur det kunde ha varit om det hade blivit något och tänka på dina nästan äckligt vackra ögon.
Historien om dig och mig var mest ett skämt för andra. Folk trodde att jag skojade. Jag ska var nog för ärlig, man ska nog inte säga rakt ut vad man känner.
Vad jag kände, och kanske fortfarande känner är att jag faktiskt älskade dig.
Men det är ju omöjligt."
Hahahahahahahahaha, sannerligen.
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett kärlekskrankt "brev"... det är skrivet någon gång för typ ett halvår sedan. Och det är ganska gay. Men men.
"Jag trodde nog faktiskt att det skulle bli något av det hela. Men sen avslöjade jag att jag gillade dig. Du kände inte detsamma. Allt var över, trodde du och de andra.
Men fast jag försökte glömma dig, din karaktäristiska näsa, dina ögon, ditt breda leende, ditt lite hoppande sätt att gå, kunde jag inte. Jag kunde inte glömma dig.
Det är så längesedan nu. Det var aldrig något, och det är nog det som är det värsta. Att jag saknar något så otroligt, fastän det egentligen aldrig hände.
Varje kväll ligger jag med öppna ögon, tittar rakt upp i taket och försöker sova. Jag kan ligga på mitt rum i min säng och bara tänka på hur det kunde ha varit om det hade blivit något och tänka på dina nästan äckligt vackra ögon.
Historien om dig och mig var mest ett skämt för andra. Folk trodde att jag skojade. Jag ska var nog för ärlig, man ska nog inte säga rakt ut vad man känner.
Vad jag kände, och kanske fortfarande känner är att jag faktiskt älskade dig.
Men det är ju omöjligt."
Hahahahahahahahaha, sannerligen.
Kommentarer
Postat av: Kaisa
Du kan ju visst skriva!! so come on, skriv en novell till mig nu då =P
Postat av: Maria
N'est ce pas!
... Vad vill du att den ska handla om?
Postat av: Kaisa
hmmm....
du skulle kunna skriva en awesome supernatural-fic, no? =)
Postat av: Maria
SUPERNATURAL?! Tror du jag är gud eller? Nej tack. Jag är inte på humör för att göras till åtlöje. Fan vad du skulle skratta åt mig om jag skrev en sån.
Trackback
