Okej, epic shit's about to strike. Jag är sysslolös. Too much Japan in one day. Gwah wgah sagvj-egsojorökgbrkjbg-ilrsjg-lkrsjbgk-lwgjöolbkmfkldnlaekmgölkknölwekgölbm.s,nbö-rwkjgÖs,-b_AS:,gölrwbkfnbölsjrhpärwomböslmbhlrw.

Så utanför, och så söt. すばらしい. ♥

Besattheten börjar komma tillbaka nu. Den smyger fram bakom knutarna och det känns mysigt i hjärtat.
Och vilken besatthet menar jag av alla besattheter jag har eller har haft?
Nihon オフコ ス!

 

Jag kommer aldrig glömma känslan av det plötsliga illamåendet så kväljningarna hopar sig i munnen, hur det svartnar för ögonen och att det slår lock för öronen för att ha stått för länge i en varm dusch.

... För att vi är så jädrans awesome tillsammans så det inte är klokt.
Sist vi sågs fick vi med en massa bildbevis på det.

Idag är jag töntig, lyssnar på nostalgisk 90-tals musik och saknar honom.
Ska bege mig till jobbet nu och se till att inga barn drunknar.

Sen tänker jag drunkna i tonerna av musik och med en massa godis. Hoppas bara jag får sällskap ikväll.

 

han kan det där med att pussas han :)

Slapp dag på jobbet igen. Fast idag fick jag faktiskt tillaga mat! Wohoo! Till fyra stycken barn och en norsk kvinna som ville ha nachos. Och lunch till mig själv. Ofc. Efter jobbet turbade jag iväg på min cykel till nästa plikt. I två timmar plaskade jag runt i 28 grader varmt vatten och såg till att inga barn drunknade.


Och dagens händelse; Jag körde bil ut till Andersön och fikade tillsammans med mamma, pappa, Simon, Inga-Lill och Bengt. Efter fikat sprang jag och Simon runt på gården som brunstiga apor och kollade på nykläckta kissekattbarn. En katt hette Adolf och var en kopia utav Adolf Hitler. På riktigt alltså. Nu är det inte så att jag gillar Hitler på något vis, men katten var otroligt charmig. Han slog på den bruna katten flera gånger. Så man började ju faktiskt undra.

Min rädsla för spöken drev mig så långt att jag inte vågade sova själv inatt. Yes yes, laugh at the freak, just do it.

Jag är vettskrämd. Jag tänker aldrig kolla på skräckfilm igen. Aldrig. ALDRIG SÄGER JAG!

 

 

enough said. Mari out.

Jag tycker inte om att vara en fattig arbetslös människa. Det finns för mycket saker jag vill ha, men inga pengar för att fixa det. Och ändå så jobbar jag. What the fuck is the problem?

Nej den här ångesten klarar jag mig gärna utan.

För ett tag sedan läste jag en ganska konstig nyhet via en utländsk nyhetssida. Det stod att forskarna har upptäckt att människor kan drabbas av psykiska sjukdomar, som ADHD och depression, om man sitter ofta framför datorn och använder internet. Folk kan alltså bli riktigt sjuka av internetanvändande.

... Alltså vad i hela helvete?

Jag är så jävla snygg. Eat that. Ellerrr?

Igår var Kaisa och Fredrik hos mig och tittade på Zombiefilm. 28 dagar senare, och 28 veckor senare. Det var kult. Det var så kult att jag hade svårt att sova efteråt. Men allt som allt så var det lätt värt det. 
Jag har aldrig sett mig som ett fan av Zombiefilmer. Förut har jag alltid snäst åt dom som frågat om vi ska titta på en sån, eller gnällt arslet av mig för att dom ska ändra uppfattning.  Det är sant, jag var otroligt kräsen med vad jag såg för filmer förut. Dom fick inte vara för långa, se tråkiga ut på framsidan, vara för gamla, ha dåliga skådespelare, och genren var väldigt viktig. Jag var verkligen ett pain in the ass att ha att göra med.

Och helt ärligt; jag hatar blogg.se.