Jodå, lite glad är jag allt ikväll. Och imorgon är det dessutom lov! Det har jag längtat efter länge. Filmmys, och halloween framförallt.
Jag ska uppdatera om Frankrike-resan under helgen/veckan också. Please wait for that.

Idag har jag varit lat. Imorgon ska jag sluta med det. För en stund.

Jag är tillbaka i Sverige! Har jag varit saknad?

Riktig rapport från Frankrike kommer senare. Då jag har fått sova ett tag. Jag har inte sovit på ett dygn, börjar känna mig rätt yr i huvudet.
Just nu vet jag bara att det är helt otroligt vad sjukt underbart roligt jag har haft det!
Och jag måste ju självklart berätta mer än så, n'est pas?



Jag tycker att bilden kan tala för sig själv en stund. Basker, randig tröja, Eiffeltornet och baguette i hela käften är så franskt som det någonsin kommer att bli. Jag uppdaterar igen när jag besämt mig vad jag ska berätta och vad jag ska hålla borta härifrån ^.~

Je suis en France!
Allt är bara bra, sa oroa er inte.

Uah, j'ai faim.

Jag har just lagt in Oasis - don't look back in anger på mp3:n.
Görbra låt!

NU ska jag packa.
Ännu en gång. Vi hörs om två veckor.
Love you all. Peeeeaaaace!

Folket; Jag är tillbaka efter min sk. "fjällvandring" ... som inte alls utspelade sig i fjällen utan slutade i Bräcke. (Det är riktigt skrattretande...)
Jag är tillbaka efter tre dagar av ett rent helvete. Bräcke är: Bästa stället på jorden. Inte. Jag har inte haft någonting emot Bräcke förut, men nu efter den där vandringen vet jag inte om jag någonsin kommer vilja åka förbi där utan att bli påmind om de där tre dagarna. Jag får helt enkelt blunda tills vi åkt förbi när vi ska till Sundsvall nästa gång.
Jag har sovit i två iskalla tält, gått två mil med en 750 ton ryggsäck (inte då... men tung var den) på ryggen i blöt skogsterräng och blivit sjuk på kuppen.
Jag är fullkomligt utmattad och vill bara gå och sova.
Jag kan knappt gå för att det gör så jävla ont i ryggen och i höfterna och under fötterna. Mina höfter har fått blåmärken efter väskan och jag tror min hjärna har frusit ihop till en liten russinknöl. Vilket kan märkas på den första bilden med mössan där. Man ser tom hur äckligt mitt hår är. *ryser*


Vääääldigt glad att få komma hem på efter-bilden där. Nyduschad och reeeeen!

***
Vet ni vad grädden på moset av detta inlägg är dock? Jag ska till att börja packa för inatt åker jag till Frankrike.
Jag hinner inte ens vara hemma och ta igen min förlorade sömn förrän jag ska åka igen. Behöver jag säga att jag inte är så speciellt peppad?
Ni ska bara veta hur mycket skolarbete det är jag kommer att missa, (svenska, engelska, matte, drama, projektarbete -_____-) och jag kommer missa TVÅ(!!!) IDOL-kvällar. Herreminje. Kommer jag överleva detta?

Iaf. Jag måste börja göra klart nu så jag inte sparar allt till sista stund.
Hejdå allihopa.
Hejdå Kaisa. Jag kommer sakna dig. <3

Love.

Och sånt här roade sig jag och Kaisa med när Svänzons inte spelade. Världens snyggaste bild.

Sammanfattning av kvällen? Jag tyckte att det var helskoj, och totalt underbart att få Jens efteråt, som jag drömt om i fyra år.
Vad tyckte du då Kaisa?

Jag var på dans igår. Av en simpel anledning. Jag älskar Jens.
Jag och Kaisa var de enda besökarna under 50 år på hela kvällen (förutom ett eller annat snusko) ... och det var smått komiskt.
Jag fick träffa Jens i alla fall! Han skrev på mitt texthäfte, stod och pratade med mig en stund, jag fick två kramar och fick ta ett foto på'n.
Jag kan lägga upp det senare när jag inte har så fasansfullt mycket att göra. Packa, packa, packa, packaaaaaaa~

Jag ville bara säga att jag sa till Jens "Jag kom hit för din skull ikväll", varpå han ger mig världens smile och säger "men tack! Det känns roligt att höra, jag uppskattar det verkligen"
Och att han verkligen var så mycket snyggare på riktigt. Gud.. det är en under att jag fan vågade prata överhuvudtaget.


- Hej... kan du skriva på min skiva? *nervöst jäkla vrak*
- Ja, absolut! Har du en penna?
- Eh aaa... ska ta fram skivan också.
*plockar*
- Åh, du har köpt MIN skiva! En av dom i världen som faktiskt har gjort det
- Ja, och den är jättebra, verkligen super.
- Tack så himla mycket, det värmer.

Blu blu, ja, det här var väl väldigt skoj va?

Nu ska jag packa till fjällen och till frankrike. Och jag kommer nog inte ha tid att skriva mer innan jag åker till båda ställena, eftersom jag kommer hem från fjällen på onsdag kväll, och åker till frankrike några timmar efter.
Vi får se hur mycket jag har att stå i när jag kommer hem, annars säger jag såhär.

Hejdå allihopa.
Jag kommer sakna dig som satan Kaisa. Men jag kommer tillbaka. Hoppas jag. *kramar*
I love you all.
Önska mig lycka till.

*insert picture of Jens*

Jag var just ute och cyklade en sväng ner till min farmor för att dammsuga i hennes lägenhet.
På lillsjöskolan var det disco, och en massa sprang ner till pizzerian för att köpa godis. Det är precis som the good old days.
Men det var inte det jag tänkte skriva, utan jag tänkte skriva... FYFAN VAD IN I HELVETES-FISKMÅS KALLT DET ÄR UTE!!! Jag höll på att frysa fast på cykeln och blåsa bort... samtidigt.

Imorgon är det lördag. Jag börjar bli nervös. Tänk om jag gör bort mig.. tänk om han tycker att jag är en fjant. Och TÄNK om min frisyr plötsligt bestämde sig för att se konstig ut, eller om jag skulle vara helt röd i ansiktet, eller om jag inte får fram ett enda ord.
Man vet ju aldrig med mig.
Jag fick iaf en svart tuschpenna idag, så nu kan det skrivas på texthäftet.
Måste ladda kameran också.

Jag hoppas söndag går segt som satan. Jag vill inte åka till fjällen ;___;

Jag har egentligen ingenting positivt att skriva känner jag. Jag är så arg så det kokar i hela mig.
Men... Jag ska försöka skriva någonting bra.


Jag och mamma var iväg på en föreläsning i onsdags. I tre timmar satt jag helt lamslagen och bara tog in allting föreläsaren hade att säga.
Pelle Sandstrak är en man som verkligen är värd att uppmärksammas. Redan som liten styrdes hans liv av ett impulsivt beteende kombinerat med oväntade ljud och avancerade ritualer - ritualer som kan få vem somhelst att tappa orken till allting.
Familjen sökte hjälp överallt, men ingen kunde ge någon förklaring till varför Pelle inte klarade av att skriva x,y, eller z, och varför han sa att det var fiskmåsen som tog hans prov, när han egentligen hade kastat ut det i havet för att han inte ville att hans mamma och pappa skulle ta i provet fullt med x,z,y och dö.
Ingen kunde ge någon förklaring till varför han plötsligt fick för sig att säga "katrinplommon är gott" när han lämnade rektorsrummet. Ingen kunde förklara varför han inte klarade av att folk åt äpplen eller morötter i närheten av honom.
Pelle klarade sig därför igenom sina ungdomsår genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men invändigt kände han sig som en fullkomlig jubelidiot.
I vuxen ålder drogs hans beteende honom ännu längre ner. Det tog timmar för honom att passera dörrtrösklar, att duscha, att gå på toaletten. Han flyttade in i en övergiven Chrysler och levde på revbensspjäll och juice i flera månader. Han fick smutsskabb och tappade sina tänder. Hans tvångstankar drog honom längre och längre ner. Sedan började han ta droger, amfetamin. Allt för att lugna ner sig.

En dag fick han beskedet "Du har Tourettes syndrom utan andra inslag" av en läkare. Och då gick det upp ett ljus för honom. Fanns det fler som han?
(Det här lät mer som en handling det...)

***

Trots allt han gått igenom så kan man inte se några spår av före detta drogmissbruk eller något annat på honom. När man ser honom ser man inte ticsen, mer än när han ska visa hur han betedde sig. Jag antar att jag inte konentrerade mig på dem. Jag beundrar honom väldigt mycket efter den där föreläsningen. Jag är i full gång att läsa boken, och jag älskar det faktum att han blandar tragiken med humor. Det är väldigt viktigt, och så grymt bra. 
Jag kommer sträckläsa de här 425 sidorna och tänka på vilken trevlig, stilig man det var jag träffade på folkets hus. Och dessutom fick en kram av, trots att han gärna håller avstånd från människor.

"Jag har 97% handikapp, och 3% hopp. Säg aldrig att du är 100% frisk, för då finns det inget hopp.
Efter tio års kognitiv beteendeterapi så är jag frisk - så frisk som jag vill bli."
- Pelle Sandstrak.

NEWS WINTER PARTY DIAMOND kommer på DVD.
Den kommer vara 5 timmar lång. Minst.

Shit, jag börjar längta väldigt mycket nu!!!
Jag fick lust att bara gå bärsärk på tangentbordet. KJSDHBDFHBWEDNWE<RHBNASÖELIDGH ÖOSDJFNÖRW-
Ordinary Live? Det är mer än vad jag klarar av just nu. Geh.





Värsta lyckoruset flödar genom kroppen nu. Jag bara måste ha den.

Och så kommer vi alla ihåg att rösta på den här grabben ikväll så att han kan gå vidare till finalen jajjemensan!

Det är två timmar och tolv minuter kvar till IDOL.

Jag tar tillbaka det jag skrev igår. I alla fall den första meningen. "Allt ser ut att börja rätta till sig nu igen" ... för det skrev jag i mitt dreamyfritidohmygodvadnice-mood. Nu vet jag att det är motsatsen.

Idag var det första skoldagen efter praktiken (att praktiken tog slut är det värsta med allting), och satan vad saker kom flygande mot mig! Swoooosch!
Frankrike, fjällvandring, (Har ni hört på fan? Jag ska ut med min klass på fjällvandring redan på måndag) skolfoto, skolarbete i massor, pengar, ombokning av både massage och tandläkartid och bla bla bla bla bla bla blaaaaaaaaaaaaaah!
Åh, jag vet inte ens vart jag ska börja. Packa? Fixa pengar? Leta lämpliga saker att plocka med sig på fjället? Köpa det jag behöver till Frankrike?
Jag känner för att begrava mig under mitt täcke tills allting är över. Bara blunda och hoppas att det försvinner.
... Det är så en mes skulle göra. Jag ska försöka fixa det här. Blir jag psykstörd på kuppen får ni ta och leva med det. Jag tror inte att det dock kommer göra så stor skillnad än hur det var innan.

Jag vill gnälla. Gnälla som jag aldrig gjort förut. Gnälla så stämbanden går av i halsen på mig. Men sen kommer jag på att det i alla fall inte kommer göra någon skillnad.
Ska jag se det hela positivt? Fjällvandringen kommer säkert bli jättekul. Om man tar bort kylan, regnet, packningen, tältet, ingen dusch på tre dagar, skavsår och proviant innehållande soppa, och allt det andra som hör till.
Jag kan fokusera på... det bästa med det hela. Fast det tänker jag inte skriva här.

På lördag ska jag och Kaisa på dans. Om vi båda får tag i pengar.
Det är alltså... Riktig dans med dansband. Men det här är kanske min enda chans att få se honom. Jag vill inte sumpa den chansen.
Är det ett tecken på att jag börjar bli psykstörd redan nu?

Allt ser ut att börja rätta till sig nu igen. Varför? Min blogg ser okej ut,(iaf på vissa datorer...), Kaisa har kommit hem från Rom, (Thank god!) jag fick presenter av henne (High School Musical grejer, hahahahaha!), Vi tittade på två nya avsnitt av Supernatural säsong 5 och jag känner på mig att det kommer att bli det bästa, men ändå sorgligaste jag sett.
Vi såg Patrik 1,5 igår och jag har äntligen kommit till insikt vilken som är Sveriges bästa film <3, och FAN vad jag älskar Buzzer beat.  

Imorgon börjar skolan igen. Farväl kära fritid och kära helg ;___;



"Vafan säger du skitunge?!"

Nu börjar jag bli jävligt less på det här.
Jag har inte RÖRT någonting på min blogg - och ändå ser den ut som den gör?

VADFAN ÄR PROBLEMET?!

Jag tror min blogg har slutat fungera. Vadfan är det här egentligen? -___-

Oh oh oh, jag bytte musik. Och det här är så jäkla mycket bättre! :D
Ljudet är lite crap, men skruva upp volymen, luta dig tillbaka och njut!

The kooks - naive.



Är det någon som känner igen den? ^.~

Jag kommer på mig själv med att sitta och lyssna på soundtracket till HSM. Hur pinsamt är inte det?