Bwuah, precis när jag trodde att livet vände så börjar det gå neråt igen. Va***an ska jag ta mig till egentligen?

Ett make-supervaruhus öppnade nyligen där kvinnor kunde gå och välja en make bland många män. Det består av fem våningar, där männens positiva egenskaper ökade ju längre upp man kom. 

Den enda regeln var, när du har öppnat dörren till en våning, MÅSTE du välja en man från den våningen; om du gick upp en våning kunde du inte gå tillbaka förutom för att lämna varuhuset och aldrig komma tillbaka igen. 

Ett par väninnor gick till varuhuset för att hitta några äkta makar... 

Första våningen: På dörren satt en skylt som sa: "Dessa män har jobb och älskar barn." Kvinnorna läste skylten och sa: "Tja, det är bättre än att vara arbetslös och inte gilla barn, men jag undrar vad som finns längre upp?". Så de gick en våning upp. 

Andra våningen: Skylten sa: "Dessa män har välbetalda jobb, älskar barn och ser extremt bra ut." "Hmmm, " sa damerna, "Men jag undrar vad som finns på nästa våning?" 

Tredje våningen: Den här skylten sa: "Dessa män har välbetalda jobb, ser extremt bra ut, älskar barn och hjälper till med hushållsarbetet." "Wow, " sa kvinnorna, "mycket frestande." Men det fanns en våning till så de gick högre upp. 

Fjärde våningen: Den här dörren hade en skylt där det stod: "Dessa män har välbetalda jobb, älskar barn, ser extremt bra ut, hjälper till med hushållsarbetet och är väldigt romantiskt lagda." "Oh, kära nån!" utbrast kvinnorna, "Tänk bara vad som måste finnas på nästa våning!" Så de gick vidare upp till den femte våningen. 

Femte våningen: Skylten på dörren sa: "Den här våningen är tom och finns bara till för att bevisa att kvinnor är helt jävla omöjliga att behaga. utgången finns till vänster, vi hoppas att ni ramlar i trapporna.

Bara lite nervös idag eller?

Jag vaknade upp väldigt ovilligt idag för jag visste vad som väntade mig. Jag ville helst begrava mig under täcket och ligga och titta på How I met your mother eller nån Jdrama eller vadsomhelst för att glömma världen där ute.

Under mina tre år som Japanfantast har jag hunnit samla ihop en hel del grejer som involverar Japan på något, och främst Johnny's.  
Jag satt och tänkte på det nu och kom fram till att jag kanske skulla ta och lägga ihop allting och fotografera, för att få skryta lite och för att visa hur mycket pengar jag egentligen lagt ner på att vara en fangirl. Det är en hel livsstil, som tar oerhört mycket tid och energi. Men det är självvalt, så jag klagar inte överhuvudtaget. Det jag vill säga med detta är... Ärligt talat så vet jag inte. Men - Johnny's rule!

Är det här något ni vill se så jag ska lägga ner tid på det?

Jag sitter och lyssnar på Remioromen, och ett sting av saknad slog mig i magen. Vad hände med de gamla goda dagarna egentligen?

 

Betnér är numera min gud. Jag skrattade så mycket ibland att tårarna började rinna. Real comedy. Han pratade nonstop i 90 minuter, men jag hade inte klagat om det hade fortsatt i 90 minuter till. God, I löööv him.

 

Komikerguden ikväll då! Sweet!

Jag tror att jag kommer sluta som den ensammaste människan på jorden.

Blogg.se gör mig så jävla förbannad! Hur mycket jag än redigerar det jag skriver och gör spalter och luft emellan raderna så fuckar dom alltid upp det när inlägget publiceras.

Kamenashi Kazuya fyller 24 år idag, denna smällkalla och soliga tisdag. Jag bryr mig inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag är mest bekymrad över vart alla jag känner har tagit vägen egentligen. Hela dagen har jag gått runt som i en slags fundersam bubbla och undrat vafan det är som har hänt med allt och alla.

Ganska så skum musik, men jag gillar det. Give it a try.

Tror ni att man kan ändra på en player?

Jag funderar på min framtid 24/7 nuförtiden. (en och en annan tanke om en viss person smyger sig in ibland också, trots att jag egentligen inte vill det) Vart bär det av efter studenten? Hur kommer livet bli?

Att det endast är ett halvår kvar tills jag själv kommer stå på det där flaket och att endast ett halvår av skolan består har jag inte fattat riktigt. Det är både skrämmande och spännande. Samtidigt som jag inte vill något annat än att börja utforska världen så vill jag inte förlora min trygghet som skolan innebär. Jag vill inte tappa bort alla kompisar och bli lämnad kvar för att alla vill olika saker. Jag vill inte splittras med min klass som jag faktiskt har lärt mig tycka om genom åren. Alla vet att det var krånligt i vår klass i början, men att det successivt har blivit bättre. Vi är inte drömklassen som alla önskar att dom skulle gå i, men jag lärt mig att leva med att vi är som vi är, och jag gillar klassen ändå. Det känns hemskt att vi snart kommer gå skilda vägar.

Fina fina fina Nicklas Hocker gör den här låten sjukt bra. Pink Floyd's Wish you were here.

Enjoy

Jag ber om ursäkt. Ännu en gång har jag skjutit bloggningen åt sidan, just för att jag faktiskt inte har något intressant att skriva.


Ikväll ska jag dock iväg till Amanda och ha en liten fransk afton. Det ska ätas bröd, ost, drickas lite vin och titta på Amelie från Montmartre

Den har jag nämligen inte sett, men det ska bli kul att se om jag känner igen lite av miljön, eftersom det var i Montmarte jag bodde när jag var i Paris.

Har ni sett den?

Le fabuleux destin d'Amélie Poulain

Jag är kriminell och dessutom är mitt andranamn Kjell.

Msn är min värsta fiende för tillfället. Jag "äger" på matte. Jag började engelska c idag och känner på mig att det är det värsta jag någonsin gett mig in på. Jag köpte semlor som ska svullas ikväll. Jag har skolarbeten att göra och det bara fylls på hela tiden. Jag kämpar och kämpar och everything's great. 

Vad kan vi säga om detta? Att jag, Maria Lundkvist är en otroligt fascinerande människa. Eller så inte, haha!